Psykodrama

Psykodrama är ett sätt att utforska sitt liv tillsammans med andra människor i spontan aktion. Metoden är terapeutisk i vid bemärkelse och ger oss möjligheter att integrera kropp och själ och att komma i djupare kontakt med andra än vi ofta gör i våra dagliga liv. Ett grundläggande mål för psykodrama är att hjälpa oss att aktivera och utöka vår individuella och kollektiva spontanitet och kreativitet.

Vad behövs för psykodrama?

En psykodramasession består av fem väsentliga element:

1. En scen, som kan vara specialbyggd eller bara vara ett öppet utrymme i ett rum;
2. En grupp människor som träffas regelbundet eller som har samlats för att delta i ett psykodrama;
3. En protagonist, en deltagare i gruppen som frivilligt undersöker någon aspekt av sitt liv i aktion, med hjälp av och i samarbete med gruppen;
4. En regissör, någon som är utbildad och erfaren i psykodrama som vägleder och stödjer protagonisten i hens utforskande, samordnar psykodramats handling och som tar vara på hela gruppen;
5. Ett eller flera hjälpjag, deltagare i gruppen som väljs av protagonisten för att spela de olika rollerna som dyker upp i dramat, och som hjälper protagonisten genom att föra sina egna kreativa insikter och sin spontana handling in i dramat.

Hur en psykodramasession går till

En psykodramasession har sina olika faser och följer ett visst mönster. Det börjar med uppvärmning, vilken kan vara både verbal och icke-verbal. Uppvärmningen hjälper oss att få ökad kontakt med vår egen spontanitet och kreativitet och med de andra personerna i sessionen. Detta leder till aktionsdelen, där oftast en person, som kallas protagonist, kommer fram ur gruppen för att utforska vissa områden i sitt liv, med stöd och aktivt deltagande av gruppen. Efter att aktionen har avslutats, kommer momenten av avrollning och sharing. Vid avrollning lämnar alla deltagare de roller de tagit på sig under aktionen och relaterar till varandra igen som sig själva. Sharing innebär att de andra deltagarna beskriver några av sina egna inre upplevelser och känslor under aktionen. Därigenom får protagonisten hjälp att komma tillbaka till det gemensamma nuet. När deltagarna i gruppen hör andras erfarenheter, stärks trådar av förbindelse mellan dem, en djupare uppskattning av varandra framträder och vår gemensamma mänsklighet bekräftas. Ibland pas-sar det bäst med tyst sharing.

Det som här beskrivits är de olika momenten i en renodlad klassisk psykodramasession. Arbetet kan gå till på många olika sätt, till exempel med fokus på hela gruppen. Ofta arbetar vi under en kväll med flera kortare vinjetter, dvs dramer med endast en scen. Fler är då aktiva.

Begreppet spontanitet i psykodrama

Ordet spontanitet i psykodrama har ingenting att göra med impulsivitet. I detta sammanhang definieras spontanitet som att kunna skapa ”ett nytt svar på en gammal situation” eller ”ett adekvat svar på en ny situation”, där adekvat innebär att handla på ett sätt som tillgodoser både våra egna behov och behoven hos de personer som vi interagerar med. Med hjälp av olika aktionsmetoder har vi möjligheter att öva på möten med personer eller situationer. Vi kan också få hjälp att förstå vilken inverkan vi har på andra genom att ”gå i deras skor” och känna effekterna av hur vi uttrycker oss eller ber om det vi behöver. Genom kreativa bidrag från andra som deltar i gestaltningen, får vi ett bredare perspektiv på vårt eget liv.

”Surplus reality”

Vi har nog alla lämnat ett samtal eller en händelse och önskat att vi hade gjort eller sagt något annat. I psykodrama arbetar vi i en dimension som kallas ”surplus reality”. Allt, både dåtid och framtid, utspelas här och nu. Vi använder vår fantasi, vilket ger oss möjlighet att se, känna och till och med röra vid våra inre bilder genom gestalta dem i en konkret, fysisk verklighet. Vi kan ge röst åt det som har känslomässig betydelse för oss. Det kan vara föremål, djur, viktiga människor som inte längre lever, vänner eller familjemedlemmar. Vi får chansen att uppleva livet, inte bara som det är eller har varit utan ”som det borde vara”, med andra ord, livet som vi verkligen skulle vilja ha det. Vi kan ge oss möjlighet att i en trygg miljö prova nya sätt att leva.

Sammanfattning

Psykodrama är en metod som utvecklades av läkaren Jacob Levy Moreno i Wien och USA under tidigt 1900-tal. Metodens grundteori är att människan lever och utvecklas i ett nätverk av relationer. I psykodramametoden undersöks och utvecklas relationer genom rollbyte och dialog. I rollbytet går klienten in i sin bild av den andra i en relation. Detta innebär ett perspektivbyte. Ett mål i psykodrama är att öka tanke- och handlingsmässig flexibilitet. Detta kallas i psykodrama spontanitet och innebär att inte upprepa gamla mönster och misstag utan hitta nya vägar att hantera sina val och relationer. Psykodrama kan användas i individualterapi och i gruppterapi. I en psykodramagrupp får deltagarna förstå och lära känna andra personer genom att hjälpa till att gestalta scener ur både sitt eget och andras liv. Det blir därmed en träning i förståelse, relationsskapande, aktivt lyssnande och empati. Uppspel av situationer och dialoger sker i presens vilket ger tillgång till känslor. I psykodrama är därför känsloreglering i fokus för att hitta bra sätt att använda sina känslor i livets olika sammanhang.